lifeboats

Jag är säker på mitt val.

Emil kommer alltid vara speciell men här är mina anledningar till att det inte skulle kunna bli en pojkvän...
1: Han har flickvän.
2: Han är inte mogen för ett förhållande.
3: Han har varit otrogen och han ÄR otrogen.
4: Jag skulle inte må bra av att inte veta vad han gör så fort han inte är med mig.
(Det är inte för att ha kontrollbehov utan för att jag vet att han varit och är otrogen förr/nu.)

Sen vill jag skryta litegrann, jag kan ge upp sexet jag har med honom ärligt talat!
För jag har nämnligen hittat en kille jag verkligen aldrig skulla kunna såra på något sätt alls.
Jag har trott att denna Emil skulle jag alltid kunna ha sex med för att han är så speciell,
& för att jag inte kan stå emot honom! Men jag kan, jag måste. Jag är kär nu.
Jag har träffat den här vackra underbara David och kan inte göra annat än sväva på moln i hans närhet.

David är killen som fångat mitt hjärta och det är jag stolt för, här är alla anledningar till varför han skulle bli en perfekt pojkvän...
1: Han är singel.
2: Han är väldigt förstående, omtänksam, rolig att umgås med och väldigt lättsam.
3: Han är väldigt mogen för sin ålder, killar som är 22 år brukar inte vara så pass mogna.
4: Han får mig lätt till skratt.
5: Han skulle aldrig vara otrogen, jag vet det.
6: Han hatar att göra människor ledsna och skulle aldrig såra medvetet.
7: Han är den mest omtänksamma kille jag någonsin träffat.
8: Hans ögon, hans näsa, hans leende, hans läppar, hans tänder, hans händer, hans armar, hans ben, hans rygg, hans mage, hans hår, hans öron, hans kinder, hans panna, hans naglar, hans fötter, hans rumpa, hans kön, hans röst, hans dialekt, hans skratt, hela han. Jag älskar varje millimeter av honom.
9: JAG ÄR OTROLIGT KÄR I HONOM.


Ni förstår. Jag är kär i David men Emil kommer alltid vara speciell. That's it!
Jag tror att en dag kan nog David få mig att komma över Emil helt - på alla plan.

Tack för att du kom in i mitt liv med storm och gjorde mig till en tjej som kan tro på annan kärlek igen.
Jag vill ha dig. Du behandlar mig så väl och jag är så glad för det.


Dock är det snart väldigt mycket sorg som kommer krossa mitt hjärta snart.

Killen jag låg med igår ringde mig för ungefär en timma sedan, det vill säga klockan ett för han kunde inte sova och det kan ju inte jag heller så det passade ju helt perfekt. Vet ni vad? Nej klart att ni inte vet, men jag vet! Han sa ordagrant till mig: Duuu, jag är rätt säker på att jag är kär i dig!

AHHWWWW, ÄR HAN INTE FÖR SÖT? Tänk för att det är han :)))))))))))))))))))))))))))))) Jag kan ju ärligt säga att jag är intresserad av honom men det krävs lite mer, eftersom jag är kär i den där jävla Emil.

Oj oj oj oj oj oj oj! Jag klagar inte över sex. Ni oskulder bör må dåligt för att ni är oskulder för ni anar inte hur skönt bra sex är. Igår har jag haft u n d e r b a r t sex och även i natt. Jag kommer leva på det här länge! Jag har haft sex många gånger och det här var en av dom bästa gångerna någonsin. Hur sexigt tror ni inte det var när han bad mig ta av byxorna? När han knäppte upp min bh och bet av den och sedan bet av mina trosor, när han kysste mig från halsen och neråt och började slicka mig tills jag KOM och sedan gav mig en till orgasm. Jag är glad idag för jag har fått bra sex!!!

Ikväll blir det kanske mer sexytime, med han jag är kär i.
Det är bra sex och jag kommer bli ännu mer kär. Det är de enda negativa.

SEX!

Det finns ett par stycken som är väldigt speciella för mig på olika sätt men oavsett det så vet jag ändå vem det är som har mitt hjärta i sin hand, vem det är jag håller kär på alla plan och det är han jag är otroligt kär i.

1. Max: Det är killen jag haft ett ganska så långt förhållande tillsammans med och vi har delat det mesta tillsammans. Vi bodde ihop och var förlovade och hade djur ihop. Allt var perfekt emellan oss, det var första gången jag fick känna äkta kärlek tillbaka. Jag älskade honom mest av allt, det fanns ingenting som kunde mäta sig med honom. Han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta oavsett vad, det tog slut av många olika anledningar men än idag har vi en ganska bra relation till och från, det är jag faktiskt otroligt glad över.

2. Emil: Han blev min stora kärlek i väldigt ung ålder, känslorna kommer tydligen aldrig försvinna och det här är killen jag är kär i fortfarande. Jag tänker på honom varenda dag, vi har en speciell relation enligt mig. Vi hörs bara på msn och sms, där bestämmer vi våra såkallade träffar vi har. När vi ska ses skickar han alltid ett sms när han är på väg, Vi träffas och har sex, han ska bara veta vilka känslor jag har för honom fortfarande och det jobbiga är ju att dom faktiskt ökar hela tiden. Räcker med att jag ser en bild på han så stiger känslorna snabbt. Jag vill dela mitt liv tillsammans med honom.

3. Robert: Killen jag aldrig träffat men ändå är så speciell så jag nästan går itu. Jag glömmer aldrig den första gången jag fick se honom i webcam, jag visste inte ens åt vilket håll jag skulle titta för att han var så vacker. Jag blev helt pirrig i hela kroppen. Jag vill lära känna honom bättre än vad jag gör, han är en person jag saknar fast jag inte ens träffat honom i det verkliga livet.

4. Emanuel: Han är verkligen sin egna sort och det är det som gör honom så speciell. Vill man bli charmad av någon kille på världens bästa sätt så ska man söka sig till honom. Före jag fick känna på hans närhet så har jag alltid hört hur härlig han är och det har jag ju själv märkt. Men nu har jag fått uppleva honom själv på alla plan känns det som, i hans sällskap så kan man inte ha tråkigt och han vet verkligen hur man tillfredställer en tjej. Jag har haft sex med honom en gång och tyvärr så var det förbjuden frukt pga en viss anledning. Jag känner till och med att jag vill göra om det och lära känna honom ännu bättre. Man kan inte tro det om man inte känner honom men han har ett stort hjärta, jag tänker bara på det med min handväska som han hade gömt bakom mikron på efterfesten hemma hos mig så att ingen skulle ta den. Denna kille är en på miljonen på många olika sätt måste jag då erkänna.

5. Anton: Jag fick äran att lära känna honom på en festival för ett par år sedan och vi hade sex. Jag blev kär i honom direkt jag såg honom nästan, vi fortsatte att hålla kontakten efter festivalens slut och han hälsade på mig tillsammans med våran gemensamma kompis. Vi fortsatte ha sex när vi sågs men det blev inte mer än så då, tyvärr. Tiden har gått och den går fortfarande och vi har inte setts på väldigt länge nu men han är det där lilla extra som alltid kommer finnas inom mig, det vet jag eftersom han inte försvunnit ännu. Det sköna är att jag vet att jag har kvar honom i mitt liv fast vi inte setts på länge och fast vi inte pratar varenda dag.

Tänk att så många killar kan vara speciella för en men det är ju fortfarande bara EN av dom som äger mitt hjärta!

Vad skönt det känns att jag är anonym på den här bloggen (än så länge).
Jag kan skriva om vad jag vill och hur jag vill utan att någon ringer mig och frågar vad jag menar med det.

Jag har aldrig i hela mitt liv tänkt så mycket på döden som jag gjort dom senaste dagarna och jag är inte så dum att jag säger det till någon då kanske psyket hämtar mig och tvångstar mig och det vill jag absolut inte, efter allting som hänt så känns det som chocken börjar släppa mer än någonsin nu och jag törs inte prata om det öppet, jag fortsätter med mitt lugna jag och säger att jag inte riktigt vet vad det är som tynger mig. Visst, från och till så vet jag inte men innerst inne så vet jag sanningen bakom den här depressionen som kom som ett slag under bältet för några dagar sedan.

Jag känner mig rädd för mig själv till och från och väljer då själv att inte sova ensam om nätterna nu, jag känner mig farlig för mig själv. Jag känner inte för att ta rakbladet och skära djupa sår i mina armar nej, mina tankar är åt ett hemskare håll så man vet säkert att det genomförs på riktigt.

Jag vet inte vad jag orkar längre.

Jag behöver dig och jag älskar dig. Förstår du hur mycket?
Du har stulit mitt hjärta, lova mig att vara rädd om det.
Trampa aldrig på mitt hjärta för då går det helt itu för mitt hjärta har redan många sår för att jag inte har dig.
Jag känner mig svag, jag vill känna dina armar som håller om mig varje natt.

När jag gråter vill jag ligga i din famn och känna dina fingrar lekandes i mitt hår.
När jag skrattar vill jag ligga och skratta tillsammans med dig.
När jag säger jag älskar dig då vill jag höra dig säga att du älskar mig också.

Bli min.

När är det dags för mig att släppa taget om dig egentligen? När är min tid inne då jag kan gå vidare med ett leende på läpparna och fortsätta med mitt liv? Det känns som om jag stannat upp i livet på den här punkten, kärleken är inte alltid en dans på rosor utan taggar. Kärleken är en komplicerad grej och jag har ingen aning om vem som egentligen kom på ordet kärlek och vad det ordet skulle betyda. Vi vet alla vad kärlek betyder hur som helst och det är ingen lek att vara kär vissa gånger, ibland får man vara hur lycklig som helst och ibland får man vara hur jävla ledsen som helst. Jag är helt galen i dig, jag är otroligt kär i dig även om jag inte vill vara det. Men vad kan jag göra åt saken än att bara låta det vara så? Jag kan inte göra något åt mina känslor även om jag önskar jag hade kunnat det, låta oss stanna i vänskapen och ha sex med varandra fast du har din flickvän. Är det tillåtet att jag känner mig speciell varje gång du väljer att komma till mig och köra din grej? Jag vet inte men jag blir lika glad, nöjd, stolt och tillfredställd varenda gång och det får jag väl helt enkelt tacka dig för det.

Om du bara visste...

Det är verkligen viktigt att umgås med rätt personer som verkligen bryr sig om en och bara vill en väl. Idag har jag hunnit umgås med två människor som är två av dom viktigaste i mitt liv och det känns faktiskt otroligt bra, jag har kunnat tänka på annat även om det som hänt mig ligger och biter i mitt huvudet hela tiden. Men det känns verkligen nu i kväll att jag hunnit lägga mina tankar på annat håll också och det är ju viktigt för att jag ska kunna börja bearbeta det hela! Jag tackar er två för att ni finns och för att ni vill mig allt väl, ni vet att jag älskar er och är otroligt glad som har er två i mitt liv.

Nu är jag själv och vad gör jag? Tänker på det ena och det andra. Jag har bland annat kommit in i tankarna på mitt senaste ex mitt i det hela och jag tror jag vet varför. Jag såg nämnligen en liten film snutt på honom här för ett par timmar sedan på min dator. Jag vet inte vad jag tänker på om honom egentligen, jag vet bara att han dyker upp här och nu, då och då.. försvinn ur mitt huvud, det är så det känns när det gäller honom. Jag har inga känslor för honom på så sätt men han är fortfarande rätt betydelsefull för mig trots allt! Men jag måste även tillägga att han är så otroligt omogen för det han lämnade mig för, jag vet inte vad han tänkte med, inte var det då med hjärnan, nej absolut inte! Men det var inte heller med något annat, för inte ens kuken kan tänka så korkat!

Men som sagt, jag är kär. Kär i en helt annan än mitt senaste ex! Jag påminns om allt vi gjort tillsammans. Jag kommer ihåg första gången jag mötte honom öga mot öga efter jag börjat dregla över honom på internet. Vi möttes vid en lägenhetsknut och båda två såg lika chockade ut... vi sa snabbt hej och gick bara om varandra! Ja fy fan, denna kille! Han är fast i min näthinna och kommer aldrig någonsin slitas bort därifrån. Kär är bara förnamnet ska jag säga er, jag vill att han ligger med sitt huvud i min famn igen och tvingar mig att hålla på i hans hår tills mina fingrar nästan domnar bort och börjar krampa, jag vill att han ska puta med läpparna mot mig och när jag ska ge han en puss brottar han ner mig och naffsar mig i underläppen, jag vill att han ska cykla på sin lilla trickcykel och jag nästan får springa efter, jag vill ligga i hans säng igen och titta när han sitter vid sin dator och bläddrar igenom alla sina miljontals olika låtar på datorn, jag vill följa med han och hans vänner på galna äventyr igen, som tillexempel när vi for till något ställe (vet inte alls vad det heter), det var bara en massa däck där.. dom satt sig i varsitt däck och rullade omkring på parkeringen och jag bara satt i bilen och skrattade för mig själv och jag kommer ihåg när jag och han satt i baksätet på bilen och han höll om mig, ena killen som var hans vän men även min vän, han var rättare sagt som en bror för mig, han vänder sig om och säger: Ni är ihop nu va? Jag blev helt stum och rödare i ansiktet än ni kan tänka er. Fy fan vad kär jag är, jag vill ha tillbaka han. Jag vill ha han mer än allt annat. Jag hatar otrohet men jag kan säga er en sak här och nu, när jag var tillsammans med min senaste pojkvän så var jag otrogen med honom.. inget kan stoppa mig när det gäller han, jag vill ha han. Jag vill ha han föralltid i min famn.

Vem fan tror du att du är egentligen? Du verkade vara en trevlig kille med humor. Men jag hade ju otroligt fel. Nu har jag träffat dig och en sak har jag kommit fram till. Du pratade en massa skit om din kompis om hur konstig han var och så vidare, sanningen är ju den att du bara var rädd att jag skulle välja att vara med honom istället för dig för du var precis som du beskrev han, så du beskrev ju bara dig själv. Sanningen är den att din kompis hade mer humor än dig, han var snyggare än dig, han var trevligare än dig.. han var ju faktiskt allt du inte var!

Ursäkta att inte jag lät dig ha sex med mig, ursäkta att jag inte blev kär i dig som du blev i mig, ursäkta att du och jag inte passar ihop alls. Ditt beteende är vidrigt, vem tror du att du är egentligen? Alla jävla sms du skickade efter du farit hem ifrån mig.. du gav mig absolut inte en bättre bild av dig själv!

Du skrev tillexempel: Det är lite synd om dig, det kommer fram en främmande man till dig som tycker om dig väldigt mycket! Men får åka hem utan en kram, puss, ingenting. Jag känner mig liten, fattar du inte det?

Nej lilla du, jag fattar inte varför du känner dig liten. Måste jag känna likadant som dig? Varför ska jag ge dig en puss när jag absolut inte vill det? Jag känner inte något för dig som du känner för mig. Herregud, det där var ju inte ens det värsta sms:et du skrev till mig. Du är inte värd mig med ditt beteende.

Dessutom finns det en kille som redan har mitt hjärta och det har han haft i 5 jävla år och kommer fortsätta ha det.

---

Jag mår dåligt. Jag mår dåligt. Jag mår dåligt. Lilla gubben? Lilla gumman? Jag vet inte, jag vet bara att jag älskar dig.

Önskar bara att jag fick vara liten igen.. få håret flätat av Mamma och att Pappa lär mig cykla för jag gillar inte det såkallade vuxenlivet, varför ska man behöva orka gå igenom det här? Igen? Jag hann aldrig smälta det första missfallet utan nu måste jag smälta ett till. Vad ska jag ta detta som? Att det var meningen? Att jag inte klarar av att bli en bra Mamma? Jag vet inte var problemet sitter utan det enda jag vet är att jag är så otroligt ledsen. Jag känner mig som en hemsk mördare. Hur kunde det hända? Varför hände det mig två gånger? Igår pratade jag ut med en nära person i mitt liv som berättade varför hon bara hade ett barn och det var för att hon fått otroligt många missfall. Det kändes skönt att prata med någon om det som faktiskt varit med om det själv. Jag undrar vad mina älsklingar är/var för kön.

Jag visste inte att jag blev gravid igen, jag hade ju inte en endaste aning. Så jag har druckit alkohol, jag har rökt, jag har snusat, jag har ätit dålig mat, jag har ibland inte ätit alls, jag har slarvat otroligt mycket så jag kommer inte sluta klandra mig själv. Första gången jag blev gravid så visste jag om det och jag slutade tvärt med alla dumheter som kan skada barnet och ändå fick jag missfall. Idag har jag pratat med sjukhuset som sa att ens kropp ofta skjuter bort fostret väldigt tidigt i graviditeten just för att det kan vara en missbildning eller så där. Men jag kommer inte sluta att klandra mig själv för det, jag skulle älska mina barn fast dom var missbildade. Men jag kommer inte sluta tro att dom skulle bli fullt friska, jag kommer bara skylla på mig själv att jag faktiskt gjorde någonting fel. Nu har det hänt och jag kan inte göra något åt det här, jag får sitta i min ensamhet och låta tårarna forsa.

Jag skulle så hemskt gärna vilja se er växa upp.
Jag älskar er oavsett. Förlåt mig.
Tyck inte synd om mig, det är absolut inte det jag ber om.


Tur jag har så underbara människor runt omkring mig!

Jag har förlorat någon jag älskade mest i hela världen direkt jag fick veta att h*n fanns innuti mig. Jag sökte mig endast till två personer att prata med det om, en av dom som följde med mig till sjukhuset när inte allt kändes rätt.. den dagen, den sorgen. Händer det mig igen? Händer det mig just nu? Jag sitter bara här och gråter, släppte just chocken för det känns som precis samma sak upprepas just nu? Jag vaknade av otroligt hemska smärtor nedre till i magen imorse, så fort jag satt mig på toaletten så började blodet att forsa och sedan somnade jag om och vaknade av precis samma smärta en stund efteråt. Timmarna har gått och jag har blött igen. Efter en stund när jag suttit stilla vid min dator så känner jag hur något kommer ut från mitt underliv och det är något som jag inte känner igen, jag har ingen aning om vad det är.. vill jag ens veta? Första gången gjorde det inte ens ont men nu gör det så otroligt ont, är det samma sak som hänt mig igen..? Då vet jag inte vad jag tar mig till. Jag känner mig som en mördare till något som kunde få ett liv här i världen.

Jag älskar dig (er?)
Det är inte konstigt att jag blir så här orolig eftersom det redan hänt mig en gång.