lifeboats

Önskar bara att jag fick vara liten igen.. få håret flätat av Mamma och att Pappa lär mig cykla för jag gillar inte det såkallade vuxenlivet, varför ska man behöva orka gå igenom det här? Igen? Jag hann aldrig smälta det första missfallet utan nu måste jag smälta ett till. Vad ska jag ta detta som? Att det var meningen? Att jag inte klarar av att bli en bra Mamma? Jag vet inte var problemet sitter utan det enda jag vet är att jag är så otroligt ledsen. Jag känner mig som en hemsk mördare. Hur kunde det hända? Varför hände det mig två gånger? Igår pratade jag ut med en nära person i mitt liv som berättade varför hon bara hade ett barn och det var för att hon fått otroligt många missfall. Det kändes skönt att prata med någon om det som faktiskt varit med om det själv. Jag undrar vad mina älsklingar är/var för kön.

Jag visste inte att jag blev gravid igen, jag hade ju inte en endaste aning. Så jag har druckit alkohol, jag har rökt, jag har snusat, jag har ätit dålig mat, jag har ibland inte ätit alls, jag har slarvat otroligt mycket så jag kommer inte sluta klandra mig själv. Första gången jag blev gravid så visste jag om det och jag slutade tvärt med alla dumheter som kan skada barnet och ändå fick jag missfall. Idag har jag pratat med sjukhuset som sa att ens kropp ofta skjuter bort fostret väldigt tidigt i graviditeten just för att det kan vara en missbildning eller så där. Men jag kommer inte sluta att klandra mig själv för det, jag skulle älska mina barn fast dom var missbildade. Men jag kommer inte sluta tro att dom skulle bli fullt friska, jag kommer bara skylla på mig själv att jag faktiskt gjorde någonting fel. Nu har det hänt och jag kan inte göra något åt det här, jag får sitta i min ensamhet och låta tårarna forsa.

Jag skulle så hemskt gärna vilja se er växa upp.
Jag älskar er oavsett. Förlåt mig.
Tyck inte synd om mig, det är absolut inte det jag ber om.


Tur jag har så underbara människor runt omkring mig!