lifeboats

Jag är patetisk, jag är patetisk, jag är patetisk.
Jag är patetisk, jag är patetisk, jag är patetisk.
Jag är patetisk, jag är patetisk, jag är patetisk.
Jag är patetisk, jag är patetisk, jag är patetisk.
Jag är patetisk, jag är patetisk, jag är patetisk.
Ni kan få fortsätta upprepa det med orden: DU ÄR PATETISK!
Jag kommer bara hålla med er kan jag lova er.

Jag sa ju så glatt i ett annat inlägg att David är killen som får mig att inte tänka tanken åt "leka sexlekar" tillsammans med Emil längre, idag ändrar jag det.. mot min egna vilja, men vad ska jag göra till dom här känslorna som äter upp mig sakta men säkert?!

Det är nu så här att jag faktiskt har otroligt starka känslor för David men har även fått klart för mig att känslorna för Emil sitter kvar där dom alltid suttit, ÄN EN GÅNG LURADE JAG MIG SJÄLV ATT JAG KOMMIT ÖVER HONOM!! Idag sprack det. Jag var på stan med nära och kära till mig och Emil kommer körandes och vi möter blickarna och han gör en grimash mot mig, någonting med munnen och kisade ihop ögonen, jag kände helt allvarligt talat att mitt hjärta bokstavligt talat H O P P A D E till och jag gick och log, bara log. Jag kunde inte sluta le, små fnittrade för mig själv och så där. Ganska glasklart att Emil är killen med stort K för mig?! Han kommer fan alltid vara det.

Men jag försöker satsa allt på David nu.