IDIOT!
Ännu en ny anonym kommentar som lyder:
"du vägrar ju komma över han ändå men det e la upp till dig.^^ Hmm fint e det ju om det e me en kille som känner lika :S"
Du är förfan patetisk, när ska du ge dig? Jag vägrar inte komma över honom men jag kan I N T E komma över honom men tydligen är det för svårt för dig att förstå. Vad är ditt problem och varför måste du kommentera hela tiden? Är du avundsjuk på mitt liv eller vad är det frågan om? Du är nog avundsjuk för att jag har en sådan kille i mitt liv :) Jag kan inte tvinga honom att älska mig och jag kan inte tvinga honom att bli tillsammans med mig. Jag kan inte råför vad jag känner för honom och om jag någongång kommer över honom så kommer jag fortfarande älska att ha honom i mitt liv för han är för bra för att vara sann, punkt slut.
På tal om någonting annat nu, Emils bästa kompis Johan hörde av sig till mig idag på Facebook och det kändes ju jätte roligt måste jag säga. Vi träffades ju i helgen så vi pratade lite om det och bestämde oss för att han ska komma på en kaffe till mig på Fredag så jag måste verkligen se till att ha kaffe hemma! Jag och han har varit så otroligt goda vänner några år tillbaka, vi umgicks väldigt ofta och det var hans förtjänst att jag och Emil blev tillsammans. Jag har fått vara med om otroligt pinsamma grejer men det var värt det, för jag fick i alla fall Emil till bara min Emil. Jag och Johan kallade alltid varandra för lillasyster och storebror. Han kunde tvinga mig att komma mitt i nätterna till honom och kolla film, vi har alltid bara varit goda vänner. Jag älskar att ha killkompisar och jag älskar att jag och Johan ska börja umgås igen, jag vet inte riktigt vad som hände men när det tog slut med Emil så umgicks jag och Johan inte längre och det är förståeligt, det kan ju lätt bli så! Men nu jävlar ska det ändras, nu ska jag och Johan börja umgås igen. Han har gjort min kväll till något bra, nu längtar jag bara så fruktansvärt mycket till Fredag.
Vi har gjort mycket tillsammans, vilka minnen det finns! Ett minne är att Johan är en av dom som så gott som räddade mitt liv. Jag hade fått i mig för mycket av det "goda" och jag var så gott som medvetslös, Johan satt och höll mig i famnen och väntade på ambulansen. Jag kommer aldrig sluta tacka honom för att han tog hand om mig den kvällen.
Jag är glad idag.
Johan, tack för det! :)
"du vägrar ju komma över han ändå men det e la upp till dig.^^ Hmm fint e det ju om det e me en kille som känner lika :S"
Du är förfan patetisk, när ska du ge dig? Jag vägrar inte komma över honom men jag kan I N T E komma över honom men tydligen är det för svårt för dig att förstå. Vad är ditt problem och varför måste du kommentera hela tiden? Är du avundsjuk på mitt liv eller vad är det frågan om? Du är nog avundsjuk för att jag har en sådan kille i mitt liv :) Jag kan inte tvinga honom att älska mig och jag kan inte tvinga honom att bli tillsammans med mig. Jag kan inte råför vad jag känner för honom och om jag någongång kommer över honom så kommer jag fortfarande älska att ha honom i mitt liv för han är för bra för att vara sann, punkt slut.
På tal om någonting annat nu, Emils bästa kompis Johan hörde av sig till mig idag på Facebook och det kändes ju jätte roligt måste jag säga. Vi träffades ju i helgen så vi pratade lite om det och bestämde oss för att han ska komma på en kaffe till mig på Fredag så jag måste verkligen se till att ha kaffe hemma! Jag och han har varit så otroligt goda vänner några år tillbaka, vi umgicks väldigt ofta och det var hans förtjänst att jag och Emil blev tillsammans. Jag har fått vara med om otroligt pinsamma grejer men det var värt det, för jag fick i alla fall Emil till bara min Emil. Jag och Johan kallade alltid varandra för lillasyster och storebror. Han kunde tvinga mig att komma mitt i nätterna till honom och kolla film, vi har alltid bara varit goda vänner. Jag älskar att ha killkompisar och jag älskar att jag och Johan ska börja umgås igen, jag vet inte riktigt vad som hände men när det tog slut med Emil så umgicks jag och Johan inte längre och det är förståeligt, det kan ju lätt bli så! Men nu jävlar ska det ändras, nu ska jag och Johan börja umgås igen. Han har gjort min kväll till något bra, nu längtar jag bara så fruktansvärt mycket till Fredag.
Vi har gjort mycket tillsammans, vilka minnen det finns! Ett minne är att Johan är en av dom som så gott som räddade mitt liv. Jag hade fått i mig för mycket av det "goda" och jag var så gott som medvetslös, Johan satt och höll mig i famnen och väntade på ambulansen. Jag kommer aldrig sluta tacka honom för att han tog hand om mig den kvällen.
Jag är glad idag.
Johan, tack för det! :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Haha... ^^ hur ska du lyckas igentligen?? det e la ingen vits att hålla på me han liksom.. men ni kanske ska va ihop O.o ni verkar ju lika dumma
Trackback
